Gammalt blir nytt, 2009 blir 2010

Jaha, jag kommer antagligen inte blogga mer iår (tror jag) så det är väl dags att sammanfatta året och fira in det nya året! Varnar för ett halvlångt till långt inlägg!

Eftersom våra såkallade "vänner" som vi brukar umgås med drog iväg nånstans utan oss så höll det väl i princip på att gå åt helvete med mitt och johans nyårsfirande... väldigt olika viljor har vi, men som vanligt klarar vi av att lösa det mesta och på nyår klockan 11.45 sätter vi oss på bussen till Stockholm där nyåret ska firas in med människor jag knappt vet vad de heter på riktigt men mycket väl känner till vad deras alter egon i world of warcraft kallas. Man blir lite skadad och jag tror att jag kommer bli kallad för Eislol hela kvällen... förhoppningsvis blir det ett lyckat nyår med vänner vi spelat med ett bra tag. Dags att ses och slänga käft i verkligheten nu! Det är nog inte så nördigt som ni tror... jag ska inte åka i orckostym, ni kan vara lugna!

2009... nej, jag ska inte göra någon fjantig lista.

2009 blev kanske inte alls som jag tänkte mig. jag vet faktiskt inte vad jag tänkte mig heller. mitt 2009 blev både bättre och sämre. jag har fått uppleva så mycket känslor som aldrig ens slagit mig förut. och känslor som jag känt för ett tag sen dök upp igen. sorg, rädsla. smärta. ensamhet och tomhet. men också

kärlek, mer kärlek. lycka, saknad, värme.

och jag som var så skärpt och rädd om min kropp - inga cigaretter och sånt - har väl feströkt som en skorsten, ingenting jag är stolt över och någonting jag ska sluta med (potentiellt nyårslöfte 2010?). jag har gått upp och ner och upp och ner och upp igen i vikt. som en sinuskurva med amplituden 10 kilogram och perioden 2 månader har hela 2009 varit, men jag har inte orkat bry mig. och jag skyller allt på depression, lycka, ångest, vilja att leva livet - för mycket av allt för att ta tag i någonting.

och får att utsätta sin kropp för lite fler risker tog jag racinglicens också. startade mina första tävlingar på Gelleråsen och Kinnekulle ring. Åkte med gasen i botten i min orangea raket mot trösen. kört av och ner i gruset. varit så nervös och adrenalinpumpad så jag viljat spy. susat runt gelleråsen i formel 3. jag är inte så himla bra på det här med racing - men känslan av att få trycka hur hårt man vill på pedalen, rädslan i nästa kurva för att få en sladd, och lyckan när man kommit ur den och försöker hitta sitt spår - det låter väl löjligt, men det är underbart. huvudvärken och tröttheten efter en timmes körning - också den helt sjuk, men helt klart värd.

2009 blev bland annat studiernas år ändå. jag har aldrig mått så dåligt över skolan. jag har aldrig någonsin haft så stor ångest och press på mig för någonting så mycket som det här året. men nu har jag bara en termin kvar, och jag vet inte om jag har bestämt mig, ska jag köra som ett ånglok eller ska jag sluta ta allt på stort allvar? stora frågor.. inga svar. och hur jag än gör ska jag blicka framåt mot ayia napa, studentbal och studenten, och jag ser fram emot att vakna upp arbetslös och uttråkad.

och mest av allt vill jag säga att det här året blev så olikt alla andra tack vare min älskade Johan. Du har fått min klocka att stanna, att gå baklänges, att rusa framåt, allt i positiv benämning. du har fått mig att känna känslor jag inte trodde var gjorda för mig. du kan få mig att känna saknad som ingen kan göra, att känna kärlek som jag inte trodde fanns. tack älskling för att du får min jord att snurra. och tack vare dig och min kärlek till dig fick du mig att återuppliva kärleken man faktiskt hade till fotbollen i sina yngre år (kärleken som gick över till hat, och nu i någon slags kärlek igen). vem trodde att jag skulle gå på varenda hemmamatch en hel säsong? vem hade trott att jag skulle ha någorlunda koll på de utländska ligorna? haha, inte jag i alla fall...

nu ska jag inte tråka ut er mer... men gott nytt år på er. sup inte skallen av er - eller så gör ni det. men jag vet att jag vill vakna upp på fredag (i en 90-säng, i ett serverrum, i stockholm?) och blicka framåt med en tro om att allt ska bli bättre. och jag ska blicka fram med glädje och rädsla efter vad livet kommer erbjuda mig nästa år.

dan efter dopparedan

fan, jag orkar ju inte skriva någonting, jag känner mig så jävla tom och vilsen just nu.

men julen var helt okej.


(i love you)

God Jul

jahuuupp, då var det jul igen. god jul på er.

(johan, jag älskar dig)

Julfan

Snart är julen här och jag vetifan vad jag önskar mig. Blont hår och silikonbröst kanske ja det vore något...??? kanske man kunde bli lite nöjd med sig själv för en gångs jävla skull!

har även dragit på mig en goig förkylning, johan är sjuk så honom har man inte sett röken av sen i typ söndags, enda positiva är väl att det är jullov imorgon.

Idag, om jag inte dör av nånting i förkylningen, blir det nog kanske rida kakans vildhest och hon ska tolka lite... kan bli spännande :)

TJARRÅ

snart över för i år...

"glömde" att ha kemi idag.. hade en timmes samhällskunskap, så började 11.05 och slutade 11.50, men pluggis som jag var satt jag kvar till fyra och gjorde klart psykologi och samhällskunskap...

nu vill jag bara gå och lägga mig

Dags att "ta tag" i livet?

Vet inte vad det är med mig, men har börjat störa mig så jävla mycket på folk. Äldre som beter sig som om glansdagarna inte alls var över för typ 6 år sen. Som fortfarande går ut på krogen och lever som om 20 var igår. Folk som ligger runt som om HIV och klamydia och herpes är något man vill samla på sig. Såna som inte orkar sätta upp några mål, som bara flyter med. Som infinner sig i sin tillvaro i en småstad, som är nöjd med sina vinfyllor och dregglande efter småglin på stadshotellet. Som lägger ner sina sista pengar på en kanonfylla man inte ens kommer ihåg.

Ska man skratta eller gråta? Jag vet inte, kanske jag som hamnat i fel kropp. Kanske ska man vara ute och supa sig stenfull och rumla runt i en och annan säng och stolt klistra upp det på sin meritlista.

Säger inte att jag aldrig är ute och super. Det är jag. Men hittills känns det som jag hållit mig på rätt sida gränsen. Kanonfull men ändå hamnat på rätt ställe. Men som sagt. Det är väl mig det är fel på... det är kanske pinsamt att ha självkontroll.

Kanske är dags att ändra på sig, så man duger åt någon. Sluta vara lojal, skita i skolan och lägga mina studiebidrag på sprit istället för julklappar?

Lars Winnerbäck

Igår var jag iväg och såg Lars Winnerbäck med morsan och Sara. Min tredje Winnerbäckkonsert och lika bra som alltid, fruktansvärt skön stämning på alla hans konserter och man kan inte göra annat än bara njuta.

Jag såg även till att skapa lite spänning i publiken... om man säger såhär, om ni var på Conventum igår och såg någon som inte såg så pigg ut som blev utsläpad ur folkmassan så är det möjligt att det var jag :p

Nu ska jag längta lite till efter Johan som nu ÄNTLIGEN kommer hem. Har mått dåligt sen i onsdags över hans jävla tredagarssupande... Blir så sjukt orolig att det ska bli någonting. Det är väl kärlek, antar jag...

Ikaros

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt

Saknad, kärlek, värme, kyla....

Jaha, då var helgen här igen... vet inte riktigt vad jag tycker - för min del får det gärna bli måndag, och helst fredag, på en gång...

Spenderade en timme i skolan idag med att gå igenom nationella provet i matematik d... landade på ett VG med 2 MVG-kvaliteter, inte nöjd för fem öre, men vad ska man göra... Tillbringade även ca 4-5 timmar på mitt biologiarbete idag... vet inte om det går framåt eller står stilla, eller rentav går bakåt, men jag håller i alla fall på med analysen..

tills innan avslutningen ska matematikuppgiften, biologin, psykologiuppgiften och svenska c vara färdigt... vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, men jag börjar nog se ett slut på vissa uppgifter...

Nu på kvällen har jag inte gjort ett dugg, Johan ringde förut och de skulle tydligen på't idag och imorgon igen. Han gör mig galen på alla vis den där mannen. Galet kär, galet orolig, galet lycklig, galet rädd. Kan ärligt talat säga att jag inte vet vad jag skulle göra utan honom - springer som på nålar när han inte är inom räckhåll. Vill ha honom nära och nåbar, inte för att jag är ett kontrollfreak eller något sånt, utan för att jag tycker så fruktansvärt mycket om honom, och utan honom skulle min klocka stanna för evigt. Jag hoppas det är något bra att luften liksom känns tyngre när jag inte träffat honom på ett tag. Att jag blir lite nere och uttråkad. Inte för att jag inte tycker att man ska ha tid ifrån varandra såklart. Men det blir så himla underbart att träffas igen då. Färdigsvamlat om det nu, ni har nog redan insett att han betyder mycket för mig... men det skadar aldrig att påminna ;)

puss

Sova?

För ovanlighetens skull tänkte jag kanske gå och ta mig lite sömn. Borde plugga biologi men kroppen är helt slut, så låtsas som att det bästa för mig är att sova.

aaa meeeen göööööööööött.

haha, jag är så brutalt skoltrött så det är sjuuuuuuuuuuuuuuuukt. blir helt apatisk, orkar inte ta tag i något. + att allt strular ju så det tar lång tid.

haha en viss dressytränare, inga namn, tyckte visst justus var seg och tjock. jo jo men kom igen en häst som en inte är ur balans när den går på halvfart? tycker kanske inte man ska öppna sin käft om man själv inte riktigt lyckats här i livet med sitt eget. tycker det är mer underhållande än jag blir förbannad, det är lätt att häva över sina egna misslyckanden på nån annan :D

massproducerar negativ energi

Trött på att försöka. Hoppas. Försöka fixa. Ordna grejer, anstränga mig, trött på att plugga, att vakna varje morgon med känslan av att jag inte sovit en blund. Trött på att det är jul och jag måste tänka på julklappar. Trött på att vara missnöjd med mig själv, trött på att vara ful. Trött på att ha slitet hår, trött på att vara brunett. Trött på att behöva tänka. Trött på huvudvärk, skolarbeten, krånglande datorer. Trött på att sakna, längta. Trött på att oroa mig, ha ont i magen. Trött på att bry mig, trött på att vara omtänksam.

Så trött i själen och huvudet, i hjärtat och kroppen, att jag inte längre ens vill slita för mina långsiktiga mål. De faller isär mitt framför näsan på mig, och jag har inte energi att laga, orkar inte stå upp. Är för klen. Vill ge upp, och jag kommer göra det snart.

Behöver något som lyfter mig, men jag börjar tro att jag redan slagit i botten, väggen.

Kvack kvack

Taktiken att hålla sig i topptrim och inte vara en ful jävla tjockisjävel samt att ge sin man en avsugning varje morgon verkar inte ens rädda dig lilla Anna Anka.